Har du någon gång suttit med bitarna på golvet, de med orden karriären, familjen och kärleken? Är du bekant med stressen i att försöka sammanfoga dem, trots att de aldrig riktigt vill passa ihop? #The Novelist är en interaktiv resa som utforskar den här aspekten av det mänskliga beteendet genom att dra det till sin yttersta spets.

Skrivkrampen håller författaren Dan Kaplan i sitt skoningslösa grepp. I ett försök att lirka sig ur situationen tar han med familjen för att bo i ett hus på landet över sommaren, men det ska snabbt visa sig att författarskapet bara är ett av många bekymmer den alltmer stressade Dan ställs inför.

Linda går i skilsmässotankar samtidigt som Tommy vill leka med och behöver sin far. Går det att balansera tillvaron för att få allas behov tillgodosedda eller måste någon falla mellan stolarna? För att ta reda på den saken träder vi in i rollen som nyfiket spöke som tjuvlyssnar på familjens konversationer, utforskar deras minnen och läser deras dagboksanteckningar. Sen påverkar vi Dans beslut – och upplever de smärtsamma konsekvenserna.

Han må se fridfull ut, men i den skallen bråkar tankarna med varandra, och den som vinner kommer inte göra honom ett dugg lyckligare.

Att ta sig igenom The Novelist är som att befinna sig i en båt som tar in vatten, där man desperat öser för att hålla sig flytande. Men hur man än gör är det alltid någon som blir blöt om fötterna. Låter vi Dan stänga in sig på kammaren över helgen för att hamra på skrivmaskinen gör det underverk för den nya boken, men vad händer då med Lindas förslag om stor familjemiddag, eller Tommys behov av läxhjälp för att hinna ifatt de andra barnen i skolan?

Det är en evig kamp med ständiga kompromisser, och skildringen träffar mig rakt i hjärtat. Under två år av mitt liv arbetade jag på ett heltidsjobb samtidigt som jag försökte slå igenom som spelskribent på kvällarna och helgerna. Långa perioder arbetade jag bokstavligt talat alla vakna timmar av dygnet för att jaga drömmen, samtidigt som min fru fick titta på tv ensam om kvällarna. När jag bevittnar Dans desperata kamp framför skrivmaskinen ser jag mig själv med mörka ringar under ögonen, kämpande i något textdokument om #Sleeping Dogs eller #Star Wars: The Old Republic när jag kanske egentligen borde göra något helt annat.

IRL: The Game

Du kanske inte kan relatera till det här, och i sådana fall är det möjligt att spelets brister blir desto tydligare. Som med väldigt många andra spel där man ställs inför moraliska dilemman är det inte alltid helt tydligt vad ens handlingar egentligen innebär. Vad händer med familjedynamiken om jag väljer det ena före det andra? Förutom att jag vet att valet gynnar en av karaktärerna på bekostnad av de andra två så är det ibland som att dra lott om framtidens utveckling.

Än värre är det att skildringen av den ständiga kompromissen inte alltid fungerar. Dan blir inte lycklig av Lindas förslag med en campingtur ute i skogen, utan måste nödvändigtvis sova på stranden. Att gå sonen Tommy till viljes och besöka ett nöjesfält med hela familjen stillar inte Lindas begär av mer familjetid – endast hennes egen lösning är god nog. Jag antar att det behöver bli så här när berättelsen möter spelmekanik som förlitar sig på ett regelverk för att avgöra hur intrigen tätnar.

Sam Lakes skrivarhörna.

Men om något av The Novelists centrala teman i föräldraskap, relationer och personlig utveckling tilltalar dig gör bristerna inte särskilt mycket. Om du låter bli att spela det som ett spel man måste vinna, och istället bara följer med på resan, så har spelet en viktig historia att berätta. För mig handlar den om konflikten mellan kärlek och karriär. För dig kanske den kommer handla om något annat. Har du egna barn kommer du säkert reagera ännu starkare än vad jag gjorde när du hittar Tommys målningar av en pappa som alltid sitter framför skrivmaskinen med en flaska på bordet. Fast det beror ju på hur du prioriterar om du hittar några sådana teckningar eller ej.

The Novelist lyckas inte alltid nå fram med sin vision och kommer förmodligen inte förändra ditt liv, men det kan ändå säga en del om dig själv. När var senaste gången ett spel gjorde det?