Det må vara en triologi jag spenderat de senaste kvällarna med, men är det någonting min återförening med Jak och Daxter gett mig så är det en uppskattning för hur modiga #Naughty Dog var. Bortser vi från de två huvudpersonerna är det nämligen inte mycket som är sig likt från debuten #Jak and Daxter: The Precursor Legacy jämfört med avslutningen #Jak 3. Tillsammans ger de spelen en talande bild över hur inte bara en studio utan en hel industri mognade under Playstation 2-eran.

Samlarutgåvan har förstås ett par nyheter, men inte så stora att de kräver någon längre utläggning. Visuellt har spelen givetvis förbättrats med stöd för 720p, vilket ger dem ett välbehövligt ansiktslyft och det finns också 3d-stöd. Den som gillar att utforska allt i sina spel kan också glädja sig åt trophy-stöd vilket kan lägga till åtskilliga timmars underhållning.

Det börjar glatt...

Låt oss ta det hela i kronlogisk ordning och ta en titt på just The Precursor Legacy. Här möter vi Jak och Daxter i deras lika färggranna som idylliska by där de tycks ha en förmåga att ställa till rackartyg. Snabbt trillar de emellertid in på den fascinerande legenden om ”the precursors”, en teknologiskt mycket avancerad ras som under mystiska omständigheter försvunnit från planetens yta. Både världen, dess karaktärer och handlingen är, i brist på ett bättre ord, gullig med uppdrag från de charmiga byborna där du bland annat får hjälpa en fiskare fånga fisk och en ornitolog att rädda ett ovanligt fågelägg.

Upplägget är även det åt det mer lättsamma hållet med klassiskt tredjepersonsplattformande i centrum, även om det smygs in actionelement med skjutvapen redan här. Naughty Dog håller sig helt enkelt till det de känner igen från sina rötter i #Crash Bandicoot, vilket inte är negativt på något sätt. Precursors Legacy är ett välgjort äventyr som fortfarande står stadigt på egna ben, även om spelets ålder lyser igenom på sina håll. Jak har till exempel inte fått ett eget ljudspår.

Det tidiga 00-talet var en färgglad period i mänsklighetens historia.

Hoppar vi sedan vidare till Jak II: Renegade märks det att Naughty Dog hämtat inspiration från en spelmarknad där det blivit allt mer okej att återskapa mörkare världar och blanda genrer. Jak har efter en tid i fångenskap blivit en betydligt starkare och argare karaktär, som dessutom begåvats med en egen röst. Daxter är fortfarande med för att lätta upp stämmningen men det råder ingen tvekan om att det är ett spel med nytt fokus. Handlingen kretsar lika mycket kring hämnd som att rädda staden från dess grymma härskare, och storyn blir på så vis betydligt mer engagerande.

... men går snart mot mörkare tider

Serien förändras också innehållsmässigt. Nu handlar det mer om skjutvapen än plattformande och det märks tydligt att #Grand Theft Auto III har gjort sitt mäktiga intåg i spelvärlden några år tidigare. I Jak II använder du till exempel en svävare för att ta dig runt i den stora staden, till det uppdrag du väljer att ta dig an. I bästa GTA-stil gäller det också att se upp så att du inte retar upp New Havens poliskår. Skalan och ambitionen har helt enkelt skruvats upp några snäpp och även om det inte är helt klockrent i alla lägen så är det ändå ett steg framåt.

När du sedan når triologins sista del har det hela förfinats rejält. Jak har efter händelserna i Renegade förvisats från New Haven ut till ödemarken med sin trogna följeslagare i släptåg. Till en början tycks det vara en dödsdom men de räddas av andra bannlysta som tar dem till staden Spargus. Väl där tvingas Jak kämpa för sitt liv i utbyte mot kungens och folkets förtroende, något som i förlängningen leder honom närmare svaret på frågan om vad som egentligen hände med ”the precursors”.

Temat är fortfarande mörkt, men till skillnad mot Jak II har Naughty Dog lärt sig sin läxa och beslutat sig för att leverera en tightare och mer koncentrerad spelupplevelse. Detta innebär bland annat att staden Spargus är betydligt mindre än föregångarens New Haven, men att den samtidigt känns betydligt mer levande och inte bara stor för sakens skull. Tack vare detta blir transportsträckorna betydligt kortare samtidigt som tempot höjs.

Vapnen blir vanligare med tiden.

Vad gäller genretillhörighet cementerar Jak 3 seriens riktning mot mer action där avtryckarknappen får arbeta avsevärt hårdare än hoppditon. Därtill måste du bemästra fordonsvåld när du i bästa Mad Max-stil ger dig ut i ödemarken med en bestyckad beach buggy som försvar. Det här markanta skiftet mot seriens första del är givetvis inte positivt rakt igenom. Personligen kan jag ibland sakna det mer lekfulla och naiva hoppandet men det är samtidigt svårt att klaga när serien avslutas med den på det stora hela bästa delen.

Mycket kan sägas om alla de samlingar med grafikputsade varianter av åldrande spel. Cynikerna ser det givetvis som ett enkelt sätt för utgivare att få in snabba pengar med minimala utgifter och det är självklart en del i det hela. Jag väljer däremot att se det som ett perfekt tillfälle att ta sig an fantastiska spel som man tidigare missat och det är #Jak and Daxter Trilogy ett lysande exempel på. Samtliga tre spel är fortfarande underhållande som få och även om de visar sin ålder på flera punkter är samligen väl värd en plats i varje Playstation 3-ägares samling.