För tangentbordsfinsmakare är utbudet hos valfri svensk återförsäljare en trist historia. Mängden är det inget fel på; vi kan köpa allt från billiga OEM-tangentbord till överprissatta "gaming"-diton med bakgrundsbelysning och andra innovationer som säkert är roliga i en kvart. Problemet ligger bokstavligt talat under tangenterna: nästan alla tangentbord är av så kallad dome-switch-typ. Huh?

Mekaniskt eller membran?

För att göra den här texten meningsfull kör vi en snabbkurs i tangentbordstyper. De mest kända är:

  • Buckling-spring. Synonymt med IBM:s klassiska Model M-tangentbord, vars konstruktion med en spiralfjäder med en liten hammare under varje tangent ger en lång livslängd och god respons; nedtryckningar både känns och hörs. Tungt, högljutt, löjligt robust, kan användas som tillhygge om det krisar.

  • Mekaniskt. Varje tangent har en individuell switch. Lång livslängd, god respons, dyr att tillverka. Klassiker inkluderar Apple Extended Keyboard och Northgate OmniKey.

  • Dome-switch. Utgör gissningsvis 99% av dagens tangentbord. Kallas även membran- eller rubber dome-tangentbord efter den gummibubbla som finns under varje tangent och som kollapsar vid nedtryckning och träffar membranet. Vanligtvis tysta med en mjuk, otydlig känsla (dålig återkoppling). Billigare att tillverka; kortare livslängd. (Laptops har en närbesläktad variant, scissor-switch.)

Precis som jag skrev för ett par år sedan handlar allt bokstavligt talat om känsla. Buckling spring-tangentbord och mekaniska är spirituella släktingar i det att de båda i regel har mycket god taktil återkoppling. Du behöver inte trycka ner tangenten hela vägen utan du känner när det är tillräckligt, vilket gör det lättare och skönare att skriva. Dome-switch kontra mekaniskt är lite som gratispenna som du måste trycka hårdare med kontra bra bläckpenna som bara glider fram på pappret. Dina fingrar tackar dig efter långa sessioner av tangentbordsnötande.

Skriver du inte speciellt mycket kanske du inte tycker att det spelar någon roll. Men om du liksom undertecknad har tangentbordet som arbetsredskap och snittar några tusen timmar framför datorn varje år kan det vara värt att fundera. Ungefär som att mina kulinariska färdigheter sträcker sig till att koka pasta och jag är nöjd med det knivset jag köpte på Ikea för 29:- för tre år sen, medan en proffskock lätt kan pynta fyrsiffriga belopp för en uppsättning Shun eller Wüsthof.

[ix="140545;w440"]border:0[/ix]

Puh! Halva recensionen och jag har inte ens nämnt det jag recenserar: Filco Majestouch FKBN105M/SWB från japanska Diatec. Första intrycket: stilrent och gediget. Det här är ett tangentbord av traditionellt snitt, det vill säga det har inga påklistrade multimediafunktioner och det enda som lyser är dioderna för num/caps/scroll lock. Byggkvaliteten känns utmärkt och vikten på 1,24 kg gör att det står stadigt på bordet. Layouten är standardenlig med 105 tangenter. Designen är snygg och kompakt - Majestouch tar inget onödigt utrymme.

Varje tangent har en individuell Cherry MX-switch. Dessa switchar (eller brytare) från tyska Cherry finns i några olika varianter: blå, brun och svart. De skiljer sig något från varandra med avseende på känsla och ljud. Blå är allra mest "taktil" och ger tydliga klickljud, medan svart är linjär och tystare och bjuder på mest motstånd. Brun, som i det tangentbord jag fick låna för det här testet, är någonstans mittemellan: lättare än blå men inte lika taktil eftersom klicken saknas. Du kan välja vilken typ du vill ha. Här finns en ingående teknisk förklaring med kurvor.

Vilken switch är bäst för gaming? Det trista svaret är "det beror på". Många tycker att den svarta - som SteelSeries 7G använder - lämpar sig bäst för exempelvis fps-spel eftersom motståndet är större och ökar linjärt, vilket passar bra i situationer där det är repetetivt hamrande på tangenter som gäller. Samtidigt är blå och bruna bättre om du behöver skriva kommandon och meningar snabbt - och mycket bättre för skrivande i allmänhet. (Jag noterar att Razers kommande tangentbord BlackWidow stoltserar med blå Cherrys och och just snabbare nedtryckningar som säljargument.)

Tryck hur mycket du vill

Tangentbordet har USB-anslutning, men eftersom USB-protokollet begränsar till sex nedtryckta tangenter och fyra modifierare (Alt, Ctrl, osv) följer en PS/2-adapter med. Adaptern ger N-key rollover, vilket innebär att du kan trycka ner ett obegränsat antal tangenter utan problem, något som få tangentbord klarar. Det beror på ett fenomen som något felaktigt brukar kallas för ghosting och som kan uppstå när du håller in fler än två tangenter samtidigt och den tredje skickar fel signal eller blockeras. (Läs mer om fenomenet i vår tangentbordsartikel.)

Ett populärt snabbtest är att hålla ner båda shift-tangenterna och skriva "the quick brown fox jumps over the lazy dog". Ett av mina vanliga tangentbord ger "TE UIC RWN JUS VER TE LAY DG". Filcot, med USB-anslutning (jag har ingen dator med PS/2), ger hela korrekta meningen. På samma vanliga tangentbord registreras inte D om W och E redan är intryckta - en inte helt otänkbar situation i vissa spel. Och så vidare. Filcot har inga problem alls.

Någonstans finns någon som bryr sig

Tekniskt är det alltså utmärkt, men det märks också att någon tänkt på detaljerna. På undersidan finns fyra välproportionerade gummiplattor som ser till att tangentbordet inte rör på sig av misstag. Där kabeln går ut sitter ett skydd som minskar eventuella påfrestningar. På kabeln finns ett litet kardborrband. Finishen på tangenterna andas kvalitet.

Majestouch är egentligen namnet på en serie tangentbord, där det här är standardmodellen. Jag skulle föredra Tenkeyless-varianten, som är i princip likadan men utan numpad - som jag aldrig någonsin använder. Den tar mindre plats och gör att det går snabbare att byta från tangentbordet till musen. Den som önskar kan pynta lite extra för till exempel ett helt blank tangentbord, extern numpad eller annan färg på ESC och WASD.

En god investering

Filco Majestouch gör det ett tangentbord ska göra och gör det bra. Prislappen hamnar på närmare 1400:- inklusive frakt från brittiska The Keyboard Company; i dagsläget verkar det inte finnas någon svensk återförsäljare. Det kan låta saftigt, men i det här fallet får du vad du betalar för och med tanke på livslängden - switcharna ska klara 50 miljoner nedslag - kan det rentav vara en billig investering.

Om du både skriver och spelar finns det knappast något bättre alternativ på den europeiska marknaden, och hade jag inte redan funnit min heliga Graal bland tangentbord hade jag köpt ett Filco Tenkeyless. Det är egentligen så grundläggande det kan bli: inga konstigheter, inga överraskningar; bara ett elegant, välgjort tangentbord byggt för att användas - länge. Less is more.

Teknik
- USB och PS/2
- 1,5 m kabel
- Bruna Cherry MX-switchar
- 50 miljoner nedslag
- 55 g tryck
- 4 mm slaglängd
- 2 mm till tangentregistreringspunkten
- Svensk layout; 105 tangenter
- Storlek 440 x 138 x 36 mm
- Vikt 1,24 kg