#NHL 14 är som seden bjuder fullt av små nyheter. Men för personlig del handlar det bara om en enda sak: tacklingarna.
Varje år får vi ett nytt NHL, liksom ett nytt FIFA, ja, i princip en ny version av alla #EA:s sportspel med en ny siffra i slutet. Och varje år överöses vi av löften om att "Det här är det bästa sportspelet någonsin". Varje år blir vi lite, lite besvikna. Förra årets NHL kändes en smula obalanserat. Den som spelade aggressivt och anföll så ofta tillfälle gavs hade en fördel över mer defensiva spelare. "Det är så hockey funkar", säger du kanske, men det här är ett spel som kommer till sin rätt i multiplayer och då är obalans ett gigantiskt handikapp.
FZ och EA lovar att det aldrig varit så roligt att tacklas.
Det där lär enligt EA Sports producent Andy Agostini vara löst nu. När jag träffar honom pratar han en stund om hur teamet är lyckliga över att ha belönats med en handfull olika "best in show"-priser på E3 (vilket mest får mig att undra hur många sådana priset det finns, och hur urvattnat ordet "bäst" kan bli) och berättar att de "fokuserar till hundra procent på att skapa fantastiska produkter till den här konsolgenerationen", för att därefter ta sig an nästa.
Agostini vill också gärna prata om den triangel som används för att balansera NHL. Tänk dig en liksidig triangel. Tänk dig att ordet "AGGRESSION" står överst, med orden "Speed" och "Skill" vid de andra två spetsarna. Tänk inte så mycket på att någon marknadsperson kladdat dit ordet "FUN" med stora röda bokstäver mitt i triangeln. Poängen med den här trekanten är att NHL ska vara balanserat så att man kan vara framgångsrik med två av de tre under bältet. Jag får närmast intrycket av att det är ett slags sten-sax-påse-system, där t ex aggression och skicklighet slår enbart snabbhet och så vidare. Det är förstås mer komplicerat än så att balansera ett hockeyspel, men det är skönt att se att Agostinis utvecklargäng tänker lite djupare än tidigare.
Räkna med bråk.
Andy Agostini pratar också gärna om andra generationens "true performance skating", vilket i praktiken innebär att du som alltid måste tänka på vad du gör så att du inte tvärstoppar och blir frånåkt. I NHL 14 är det dock lite, lite lättare att vända tvärt, vilket ska gynna försvararna något.
Om de nya knytnävsslagsmålen gynnar någon är tveksamt. Däremot är de ett stort steg framåt från tidigare år. Där du tidigare drogs ut ur matchen för att spela en sämre version av gamla #Punch-Out, finns nu istället vad Agostini kallar för "ett heat-of-the-moment-system, en holistisk upplevelse där allt händer på isen och allt är en del av spelet." Han har en poäng. De nya slagsmålen äger rum direkt på isen, bland hejande lagkamrater och inför publik. Kontrollerna är simpla, men ändå baserade på det utmärkta boxningsspelet Fight Night, vilket gör detta till ett kul inslag, snarare än ett irriterande och onödigt avbrott i matchen.
Som om det vore 1994
Det finns mer. NHL 14 har ett NHL 94 Anniversary Mode, där du ser allt från ovan och spelkänslan är densamma som för 20 år sedan. Det har två eller tre onlinelägen (som EA inte vill prata om än), ett proffsläge (Live the Life) där du kan spela igenom ett slags karriär som proffspelare både på och av rinken samt ett nytt system för att enkelt finta med en enda knapptryckning (som dock inte ersätter det gamla, bara kompletterar det). Det är ingen brist på nyheter. Men både Andy Agostini och jag återkommer ändå till det bästa av allt: tacklingarna.
Nostalgikerna får sitt lystmäte i 94-läget.
Vi har Fifas Player Impact Engine att tacka för att tacklingarna i NHL 14 är de bästa någonsin. Och enklare att sätta än tidigare, dessutom. När jag provspelar märker jag snabbt att jag inte behöver sitta och fippla med högerspaken: Om jag åker in i en motståndare, blir det en tackling automatiskt. Dessutom baseras effekten av tacklingen på hur tung min spelare är, hur tung motståndaren än, om den sker mot sargen, buren eller bara ute på isen och framför allt hur fort det går. Det är mycket på en gång, men effekten är lätt att se: NHL 14 har de roligaste och mest trovärdiga tacklingarna någonsin. Eller som Agostini säger: "När du tacklar någon blir resultatet det du tror att det ska bli. Och du kan fortfarande använda högerspaken för att finjustera om du vill, även om tacklingarna nu sköts automatiskt baserat på vad du gör med vänsterspaken."
Min slutsats, som bekräftas av min provspelning mot en kombattant (som spöar mig med 8-0, därefter 6-0 – du ser, jag blev bättre!), är att det här är ett NHL som är enklare att komma in i än någonsin, men samtidigt känns mer trovärdigt än tidigare. Är det värt ännu en fullprisrelease? Det lämnar jag upp till dig, men jag blir definitivt sugen på att spela en match till.
