#Homefront har på flera ställen jämförts med #Half-Life 2. Där slåss du mot ansiktslösa utomjordingar och hybrider i en ockuperad öststat av något slag, som en del av en liten men avancerad motståndscell med den senaste utrustningen. I Homefront är du en soldat i det väpnade motståndet mot det nyligen återförenade Koreas ockupation av USA, och slåss mot ansiktslösa koreaner och deras enorma militära maskin. Jag pratade med spelets producent, Erin Daly, om det här.
- När det gäller singelplayer så har vi inspirerats av Half-Life 2 när det gäller storyberättandet, berättar Daly. All story i vårt spel är i förstaperson, i spelet. Det finns inga cutscenes som drar ut dig ur spelupplevelsen. Det utspelar sig i ett bekant universum, som ändå är lite främmande. Vi kände att eftersom det var i Amerika i en inte alltför avlägsen framtid, kan vi få den där känslan av "vad skulle jag ha gjort om mitt land blev ockuperat?" Vi försöker behandla många intressanta frågor i singelplayer.
Även koreaner tycker fallosbilder med stora vapen är kul.
Och det gör de. Redan från början får du som spelare se de koreanska invasionsstyrkorna bunta ihop och internera folk. Förutom de som skjuts direkt på gatan. Spelet inleds med en lång bussresa till ett fängelse, och på vägen ser du en hel del hemskt från bussfönstret – även om koreanerna verkar vara snällare mot folk på den sida av bussen du inte sitter på. Scriptbegränsningar, antar jag. Så kom ihåg, om Korea invaderar, håll dig till höger om alla skolbussar du ser om du vill leva.
Första intryck
Jag konstaterar snabbt att det här är ett spel som rent spelmekaniskt inte skiljer sig från andra shooters de senaste åren. Du kan ha ett begränsat antal vapen, du förlorar snabbt hälsa om du blir skjuten och den kommer sakta, sakta tillbaka om du tar skydd en stund. Den skillnad jag hinner märka på min korta provspelning är att mina AI-kompanjoner tar aktiv del i striden, stundtals får jag knappt vara med själv då jag virrar runt och letar ammunition, bara för att upptäcka att striden redan är vunnen. Men helhetsintrycket av singelplayerkampanjen är ändå att här finns det intressanta upplevelser att gräva ner sig i. Inlevelsen är i det närmaste total då precis allting äger rum i spelmotorn inför dina ögon, och inte i separata filmsekvenser. Ett knep som alldeles för få spelutvecklare använder sig av, enligt min ringa åsikt.
Så är det då dags att spela multiplayer. Erin Daly är som sagt producent, och hans ansvarsområde det senaste året har varit att få multiplayerdelen så bra som den bara kan bli. Helst lite bättre än Call of Duty, och gärna bättre än Battlefield också om det går. Har han lyckats? Tja, jag har i alla fall lika kul i Homefronts multiplayerläge som jag hade i #Black Ops, och här finns faktiskt en del nya, fräscha idéer som jag gillar. Erin Daly igen:
- Vi har ett upplåsningssystem för erfarenhetspoäng som stannar kvar från match till match, det är bara Battle Points som försvinner i slutet av varje match. Du låser också upp möjligheten att köpa nya saker, du har kanske sex grejor du kan köpa i början, men sedan öppnar du möjligheten att köpa fjorton eller så.
